En vårförmiddag ger jag och Johanna oss ut i Göteborg. Vi ska gå på en second hand-runda. Så fort vi kliver in genom vintagebutikens dörrar är det som att Johanna går in i ett annat tillstånd – hon dyker in bland galgar och hyllor med blicken hos någon som letat länge och vet vad hon letar efter, även om hon inte alltid kan sätta ord på det. Hon tittar på allt, frågar, känner, testar, vänder och vrider. Pratar med butikspersonalen som om de vore gamla bekanta.
Jag bara följer med – och inser att det här inte handlar om att handla. Det är en passion, ett sätt att vara i världen.
– Jag har alltid gillat att lyssna på äldre människors berättelser, och det är lite samma sak med prylar. Allt har en bakgrund, och det är ofta det som gör dem intressanta, säger Johanna.
Vi tar oss vidare till nästa second hand-butik. Samtalet fortsätter medan Johanna med vana steg sveper genom hyllorna. Hon berättar hur intresset växt fram under lång tid. Från en barndom med sporadiska fynd till vuxenlivets mer medvetna val. En gång i tiden konsumerade hon mycket och ofta – men med tiden blev det mer second hand och mindre nyproducerat. Nu är hon inne på sitt tredje år utan att ha köpt några nya kläder.
– För varje år som går blir det lättare. Jag behöver kunna försvara mina köp för mig själv, även om det är second hand. Det är ju egentligen konsumtionsbeteendet som är problemet.
Men det handlar inte bara om miljön. Det handlar om stil. Själ. Självuttryck. Hennes estetik är både praktisk och personlig – gärna svart, gärna leopardmönstrat, gärna något som sticker ut. Hon beskriver sin stil som bekväm men uttrycksfull.
"Om 50 år sitter jag nog på ett äldreboende i morgonrock med leopardmönster. Jag älskar allt som sticker ut"
Favoritfynden är många. En lampa från Svenskt Tenn för 30 kronor. En stor, okänd tavla hon föll för direkt. En 200 år gammal mjölkkanna från en butik vid det gamla kontoret. Men allra svagast är hon för just lampor.
– Jag tycker det är svårt att hitta snygga lampor, så när jag gör det köper jag nästan alltid. I somras var jag och mamma på loppistur i Skara – vi hann med nio butiker och jag kom hem med sex lampor. Bland annat en taklampa från Hans-Agne Jakobsson.
När hon handlar har hon utvecklat ett skarpt öga och en metodisk inställning. Hon kollar bakom saker, på fel avdelningar, högst upp, längst ner – och följer butikerna på sociala medier för att inte missa något nytt.
– Många plockar på sig saker, funderar, och lägger tillbaka. Så det gäller att vara nyfiken och titta där andra inte tittar. Det är också ett bra knep att kunna identifiera material, stämplar och designer – och att använda Google Lens!
Johanna säljer också vidare en hel del. Det hon köper ska användas – annars får det gå vidare.
– Jag brukar fråga mig själv om något har ett falskt sentimentalt värde, eller om jag faktiskt kommer använda det igen. Jag ångrar sällan det jag gjort mig av med. Vi klarar oss ofta med mycket mindre än vi tror.
Hennes förhållningssätt till återbruk genomsyrar också hennes syn på hållbarhet i stort.
"Allt du behöver finns redan. Det gäller bara att veta var du ska leta"
Johanna provar en krispig, vit skjorta och står länge framför spegeln, går ut ur provrummet, känner på tyget och viker upp ärmarna. Inget impulsköp – bara ett genomtänkt beslut, precis som allt annat i hennes garderob. Vi går tillbaka till kontoret med varsitt fynd, och några dagar senare ser jag henne i skjortan. Stilsäker som alltid – och med den där självklara känslan som bara kommer när något verkligen passar.
Johanna Tjäder arbetar som Business Developer på vårt Göteborgskontor. I sin roll hjälper hon våra kunder att identifiera nya affärsmöjligheter, utveckla strategier och driva tillväxt – alltid med fokus på både människa och affär.
Med ett extra öga för energibranschen bidrar hon särskilt till projekt där hållbar omställning står i centrum.
.png)
Författare
Jennifer Jensen
twoday Göteborg
På twoday finns människor med driv, nyfikenhet och skarpa hjärnor – men också intressen, passioner och berättelser som lever långt utanför våra kontor. I serien "Beyond Work" möter jag några av mina kollegor i deras egna miljöer, för att prata om det som får dem att känna sig mest som sig själva.